Blog Image

Humlebo Djur & Natur

Nyår, 2020-2021

Uncategorised Posted on 2020-12-27 10:15:33

Kaninåret 2020 går till historien som ett mycket speciellt år. Covid -19 har huserat i världen och många människor har fått tänka om. Många har bytt intresse och passat på att prova på nya spännande saker på hemmaplan. Så också vi.

Vi har köpt ett torp, fast egentligen är det mer än ett torp, ett gammalt mejeri. Det ligger ute på vischan och behöver en hel del kärlek. Vi har köpt det tillsammans med syster och svåger vilket gör att vi är fler som kan hjälpas åt med fixning och fejning. Ett roligt projekt, ett långtidsprojekt.

Andra har provat att skaffa ett djur. Vi läser om att det är långa köer för att få tag i en hund och att hundpriserna skjutit i höjden. Andra väljer att skaffa kanin och jag har som jag tidigare nämnt haft en stor efterfrågan på mina små. Jätte roligt med så många entusiaster och jätter roligt att kunna få hjälpa nybörjare att våga ta klivet in till att skaffa en eller två nya familjemedlemmar.

Det bästa som här som hänt här på Humlebo under året är ändå att kaningården är färdigbyggd. Maken Jörgen har byggt och byggt och nu är alla nya burar färdiga. Han har verkligen lagt både tid och kärlek på de nya burarna och det har blivit både lättskött och fint. Han har dessutom hittat ett bra koncept på betesbur och kan tänka sig att bygga till den som vill köpa en bra betesbur.

Godkänt av länsstyrelsen fick vi också när det blev klart för att få hit dem för besiktning av kaningård och kaninhållning. Är så lycklig och glad att vi kommit så långt.

Tänkte ju när vi flyttade hit att jag skulle dra ner på verksamheten men har insett att jag är alldeles för kär i de små pälsklingarna. Det är det som fyller mig mest av allt, att få gå ute hos dem, titta till dem, pyssla om dem och se alla glada och förväntansfulla familjer som är här för att hitta just sin lilla favoritkanin.

Varmt välkommen hit för att se om just er favoritkanin finns här!

Jörgen, byggherren.
Kaningården
En av invånarna.


Corona-tider

Uncategorised Posted on 2020-04-28 09:12:42

…och det visar sig att många vill passa på att känna på hur det är att pyssla om en liten kanin. Jag har fått väldigt många förfrågningar både om att köpa kanin och hyra kanin. Till och med ett flertal pensionärer har hört av sig för att få ta hand om en liten krabat. Jätte roligt. Synd bara att jag inte har ungar till alla som vill passa på, även om här finns ett helt gäng med sötnosar.

Det som också är roligt är att min man riktigt gått i gång på att bygga kaninburar. Jag ser honom från morgon till kväll (åtminstone vissa dagar) stå i garaget och snickra på ett antal nya burar. Han säger att det kommer bli ”jätte fint” och att jag kommer få ”jätte mycket plats” och jag tror honom. Det kommer bli bra är jag helt övertygad om. Riktigt bra!

Tilläggas kan att även trädgården här fått sig ett lyft med bland annat en ny gräsmatta. Nu ska bara mina blommor upp också. Det börjar kännas som att sommaren är på gång. Underbart! Äntligen!



Kaniner, Uncategorised Posted on 2019-11-02 21:08:02

SNART VINTER

I samband med att det blir kallt ute så behöver din kanin lite extra mat. Man har ju lärt sig att inte fodra för mycket, särskilt inte med pellets men jag ber dig ändå att då och då känna en extra gång över kaninens rygg för att känna om den börjar bli tunn.

Precis som på övriga djur så drar man handen lätt över djurets rygg och ska då ”ana” revbenen under ett litet lager fett. Då har man ett normalhull. Sticker revbenen eller höftkammarna ut och kaninen känns kantig och benig behövs mer protein (pellets).

Det är lätt att lura sig när det finns en massa päls som är uppburrad runt kaninen så ta för vana att känna över ryggen. Det är viktigt att kaninen har lite hull att ta av för att kunna hålla värmen när det är kallt ute.

Givetvis ska kaninen alltid ha fri tillgång till hö, men vet du vad ditt hö innehåller?? Finns det tillräckligt med näring i det?? Bor din kanin utomhus och det är frostgrader så behöver den med all säkerhet lite extra pellets.



Gammal artikel från GP

Kaniner Posted on 2019-04-30 21:46:34

Hittade en gammal GP-artikel som skrevs om mig och mina kaniner för ca 5-6 år sedan.

Håll till godo!!:

Eva
Uhrbom har en annorlunda hobby. Vid sidan av sitt arbete som polis
tar hon hand om, och försöker hitta nya hem åt, övergivna
kaniner.

Det är gråväder i
Floda, men adventsljustakar och stjärnor lyser upp det faluröda
huset. I trädgården sitter Eva på huk framför sina kaniner. Någon
tvättar sig i ansiktet med tassarna, en annan har ställt sig på
bakbenen och vädrar intensivt med den känsliga nosen.

Humlebo,
som Eva kallar sin kaningård, är ett eget litet Watership Down. En
plats fylld med kaniner i alla färger, former och storlekar.


Jag fick in 15 nya i går och har nu sammanlagt 46 stycken. Det är
rätt mycket i överkant, så här många kaniner brukar jag inte ha,
säger Eva medan hon lägger in en handfull hö.

Kaninerna som
kommer till Eva är så kallade omplaceringskaniner, kaniner som folk
tröttnat på och inte vill ha kvar längre. Eva annonserar
regelbundet för att hitta nya hem åt dem, men det lyckas inte till
alla. Då får de bli kvar på Humlebo.

– Det finns ett
jättebehov av att ”bli av med sina kaniner”. Folk reser tiotals
mil för att få lämna dem och när det väl är gjort är det som
om en tung sten faller från deras hjärtan.

Eva förklarar
att historien ofta är densamma. Barnen har tjatat sig till ett
husdjur och i början är det jättespännande. Men efter något år
har intresset svalnat. Många gånger väcker det dåligt samvete hos
föräldrarna som helst vill slippa avliva djuret.

– Djur är
positivt för barn, men det är lätt att glömma att en kanin lever
i 5-8 år, säger Eva och berättar att hon också hyr ut kaniner.
Det kan vara ett alternativ för den som inte vill vara djurägare
året om.

Förutom omplaceringskaninerna har Eva egen
uppfödning av raserna dvärgvädur och lejonhuvad dvärgvädur. Att
hinna kela med alla kaninerna är svårt. Därför brukar Eva ta in
några åt gången och sätta dem i
famnen på villiga besökare. Hon och hennes man brukar skämtsamt
bjuda in sina vänner på ”vin och kanin”.

– Det går ju
inte att sälja en kelkanin som man inte kan kela med, förklarar
Eva.

Hela idén med kaniner började för sex år sedan. En
arbetskamrat kunde inte ha kvar sin långörade vän längre och
undrade om Eva möjligtvis kunde ta hand om den. Eva sa ja och snart
spred sig ryktet att Eva var djurvän. Folk började komma med både
marsvin, kaniner och en och annan undulat.

På jobbet fanns
en kollega som födde upp kaniner. Eva kunde först inte fatta hur en
vuxen människa kunde hålla på med något sådant. Men när hon
själv fick ta över ett avelspar blev hon intresserad. Hon gick på
kurs hos Svenska kaninavelsföreningars riksförbund och det blev
startskottet för hela verksamheten.

Någon större
erfarenhet av kaniner hade hon inte tidigare. Sedan barndomen har
hästar varit hennes stora intresse. Ridskolehästar, sköthästar
och foderhästar. Under några år på 80-talet levde hon tillsammans
med en man som blev årets islandshästryttare. De åkte land och
rike runt med hästtransport bakom bilen och ägnade hela dagarna åt
tävlingar, träningshästar, import och försäljning.

När
det blev dags att välja yrke ville Eva bli ridande polis. Hon
arbetade först ett par år som radiobilspolis innan hon påbörjade
den nio månader långa fortbildningen vid rytteriet i Torp. Men
arbetet som ridande polis blev inte riktigt som hon tänkt sig.
Personliga omständigheter gjorde att hon gick tillbaka till sin
gamla tjänst efter knappt ett år.

Genom jobbet fann hon så
småningom sin livskamrat, brandmannen Jörgen, och med fem
islandshästar i bagaget hittade de snart huset med det lilla
stallet, i skogarna mellan Floda och Hindås. Här passade Eva på
att förverkliga en barndomsdröm: att starta ridskola. Alltihop drev
hon vid sidan av sitt polisjobb.

I dag arbetar hon som
utredningsbefäl hos polisen i Alingsås. Ridskolan är vilande, men
två av islandshästarna finns fortfarande kvar.


Egentligen är det hästar jag vill föda upp, men kaninuppfödning
är både enklare, snabbare och billigare. Och det är NÄSTAN lika
roligt som hästar!

Eva kan ibland känna att det är lite
motstridigt att å ena sidan ta hand om kaniner som ingen vill ha och
å andra sidan bidra till att fler kaniner sätts till världen genom
att föda upp dem.

– Då brukar jag tänka att jag faktiskt
tar mitt ansvar genom att kaninen alltid är välkommen tillbaka om
det inte skulle funka.

Eva
Uhrbom

Yrke:
Polis
Ålder:
51 år
Familj:
Brandmannen Jörgen, barnen Joakim, 18, tvillingarna Jenny och Jakob,
15 från ett tidigare äktenskap, samt Jörgens tre utflugna
barn.
Hemsida:
www.humleboet.se

Fotnot:
Watership Down
är en gräsbeklädd kulle i Hampshire, England. Här utspelar sig
Richard Adams roman ”Den långa flykten” som handlar om en flock
vildkaniner.


Ann-Christin
Mathiasson



Kaninhälsning

Kaniner Posted on 2019-03-24 18:44:46

Fick en hälsning från en av mina små pälsklingar som skrev (med lite hjälp gissar jag. Hälsningar uppskattas):

Ville bara passa på att återkoppla lite nu när det gått ett tag.

Jag Happy mår kanonbra, pigg, frisk och jättesocial. Dock lite sur för att jag kastrerades förra veckan (gick kanonbra och har läkt fint).

Har bott inne hittills men kommer få en utebur så man kan alternera lite mellan inne/ute nu under vår/sommar/tidig höst.

Bor i en bur med två våningar för det mesta men springer fritt några timmar om dagen också.

Äter ingen pellets utan har fri tillgång till hö och får en hel del grönt varje dag (ruccola är favoriten bland annat.. Grönt hö och ruccola färgar tassarna gröna har jag märkt…)

Buren rengörs 1-2 ggr/v och är rumsren i det avseendet att inget kiss någon annanstans än i buren (även om någon olycka hänt).

Är också väl medveten om vad ordet “NEJ” betyder och stampar för att uppmärksamma när höet börjar ta slut eller liknande.

Tänkte du skulle uppskatta en liten uppdate.

Skickar med ett par bilder som togs i dagarna 🙂

Trevlig helg!



Snart 2019

Kaniner Posted on 2018-12-10 18:10:39

Nu har vi äntligen kunnat flytta in i vårt nya hus efter 14 månader
boendes i vår husbil. Kaninerna har fått ny-gamla burar och kaningården fungerar bra, även om den
ska få sig en rejäl ansiktslyftning på sikt.

Det blev lite paus för annat fokus i både kaninförsäljningen och på
hemsidan i och med att det mesta av vår kraft gick åt till att
flytta och bygga hus. Men nu är vi snart i gång igen.
Jag räknar
med att ha massor av små söta kaniner i kaningården så fort vi
går över till 2019.

Vill inte sluta då jag ÄLSKAR att stoppa ner handen i ett ulligt bo
och upptäcka små nyfödda kaninungar. Aveln är tänkt att pågå
för fullt och förhoppningen är att det ska födas många små
ungar här på Nya Humlebo.

Välkomna
alla som vill!



2017

Kaniner Posted on 2017-06-09 09:32:06

2017 = Firar Humlebo Djur och Naturs kaniner 10 år

Tiden rinner iväg och jag har nu hållit på med dvärgvädursuppfödningen, omplaceringsverksamheten och pensionatet i 10 år! Dessa tio år har skänkt mig mycket stor glädje med många härliga möten med trevliga djurintresserade, kaninfrågande vuxna. Därtill en massa goa kramar och även en del tårar. Till detta en massa underbara barn, den ena mer finurlig än den andra. Vissa mycket pratsamma med tusen frågor, en del mer blyga och avvaktande men allihop helt underbara och alla med sin personlighet! En hel del stackars syskon har jag också stött på, de som varit tvungna att åka med fast det mest är fotboll eller hästar eller böcker i huvudet. Dessa pustande syskon som snällt stått ut med både snålblåst och regnskurar, bara för att familjen ska inhandla en ny medlem! Eller stackas pappor som fått köra sina fina bilar på vår leriga grusväg och också fått hänga här i regn och lera medan kunskap inhämtas i samband med kaninköp. Men som självklart och ofta gladeligen följer med när fru och barn ska välja ut en sötnos.

Jag har fått massor av härliga, roliga (och även något argt) sms, mejl eller telefonsamtal från alla er kaninundrande kunder. Tusen frågor som jag svarat på. Många har undrat om de stört, men nej, jag har verkligen njutit av era samtal.

Min familj, och då främst maken, ska vi inte tala om, som låtit mig hålla på timme ut och timme in där ute i kaninburen. Ropat att det är mat, undrat om jag ska ha något i magen för att överleva, svurit någon gång och sagt att ska vi få mat i oss så får man fixa den själv. Men alltid ställt upp för både mig och djuren med både matning, byggen, lagat, släpat, burit, skottat, handlat mm mm . Mina barn som matat och vattnat kaniner i vått och torrt trots att de undrat vad f-n deras mamma håller på med. Min goa svägerska och min goa syster (med barn) som alltid ställt upp med glada miner när jag och övriga behövt hjälp för att få lite semester.

Åh vad ni alla har funnits till för mig!!

Och inte minst ni små kaniner. Härliga, vackra, söta och goa, som jag fått förmånen att hantera och bestämma över dess tillvaro och öde. Tänk vad de skänkt mig avkoppling och något för min hjärna att fyllas med. Andra räknar får, jag har under sömnlösa nätter räknat kaniner och burar….

Som sagt, 10 år har gått!!

Det är dags att i alla fall dra ner lite grann på det hela. Jag har ju haft ett heltidsjobb vid sidan om denna min stora hobby. Även en stor familj har funnits. Det är dags att ge dem lite plats och mer tid för umgänge. Maken och jag tänker att vi på sikt ska flytta från vår härliga skog och bygga oss ett nytt hus lite närmare ära och redlighet. Där vi kan få närmare till våra arbetsplatser och där det är närmare till både affären och övriga familjen.

Vi kommer därför på sikt att avsluta pensionatet och omplaceringarna. Det nya boendet, som vi ännu inte vet när det är klart, kommer inte att ge utrymme till så många kaniner. Ja, bebisarna kan jag bara inte vara utan. Mina kära vänner och väl utvalda avelskaniner måste flytta med, vilket innebär att det ändå kommer finnas utrymme för några kaninkullar per år. Inte i samma skala som innan men ändå. De har en viktig plats i denna kaninmammas hjärta!

Så välkomna gamla och nya kunder. Ring och fråga, jag svarar gärna på frågor. Kaninbebisar kommer jag att förse världen med. Omplaceringar kommer jag att ta emot i endast yttersta nödfall (undantag om de är födda hos mig) och pensionatet kommer jag att avsluta i princip helt och hållet med hänvisning till två andra kvinnor som liksom jag själv är eldsjälar och som älskar djur!

Så tack alla som följt mig under dessa 10 år!!!

Kram från Eva, “kanin-polisen”.



Zero

Djur & Natur Posted on 2014-10-31 22:42:54

Zero, vår goa bordercollie fyller åtta år om bara några dagar. Han är en riktig arbetsmyra som älskar att vara med ute i skog och mark. Han har deltagit i otaliga ridturer, ja det vill säga, när vi ridit på vägen har han sprungit i full fart i skogskanten, över stock och över sten. Om vi rider en mil så är jag säker på att han avverkar två!

Det sägs att en hund kan lära sig upp till 400 olika kommandon, och Zero är riktigt klipsk. Även om han inte kan 400 kommandon, så har han ändå lärt sig en hel del. Hans favorit kommando är “hästarna”. När vi säger det stannar han upp och undrar om det verkligen är riktigt sant det vi säger, och sedan drar han i full fart ner till hästhagen, lycklig över att få ta sig en tur (igen).

Om vi däremot skulle säga något till Zero som han inte samtycker till, så lägger han sig ner med sänkt huvud och låtsat som om han inte hört vad vi sagt. Vill vi då övertyga honom om att det som sagts verkligen gäller, ja då får vi helt enkelt upprepa det hela några gånger, mer och mer bestämt, annars låtstat han helt enkelt som om det regnar.

Hoppas vi får många år till ihop och grattis på födelsedagen vår lilla hund!



Sommarkaniner

Kaniner Posted on 2014-08-14 22:16:57

Nu börjar sommaren så sakta lida mot sitt slut. På sätt och vis är även jag lite slut, för det har verkligen varit full fart i kaningården, vilket givetvis varit jätte rolig. Framför allt har kaninbebisarna varit till glädje för både mig själv men också för alla djurfrälsta besökare här hemma. Det har gosats och det har gullats och det har varit helt fantastiskt att se alla barn och vuxna (!) som smälter när de får ett litet charmtroll i sin famn.

Givetvis ska vi inte glömma all glädje som även sommarkaninerna gett till sina sommarägare, dvs de kaniner som varit uthyrda och fått en massa gos och kel på något härligt lantställe med en massa gräs och andra smaskigheter som passar en kanin.

Flera omplaceringar har alltså fått nya hem, just för att de startat i sin nya familj som en hyrkanin. Det är verkligen roligt att höra alla solskenshistorier om kaniner och familjer som funnit varandra.

Det innebär ju också att för varje omplaceringskanin som jag lyckas hitta ett nytt hem till, så har jag plats att ta in någon ny liten vän som behöver ett nytt hem. Kanske har det uppstått allergi i familjen, eller så är det helt enkelt så att det lilla barnet fått nya intressen. Sistnämna är ju inte helt ovanligt. Måste dock passa på att tillägga att jag har full förståelse för att det ÄR så med barn, de blir äldre och givetvis kommer det in nya saker i deras liv. Kaninerna blir bortglömda och till ett dåligt samvete. Jag tycker ändå inte att man som förälder ska hindra sitt barn från att bli djurägare, bara för att man kanske tröttnar om ett eller ett par år. Nej, det ingår liksom i uppfostran att ta hand om ett djur, att ansvara för ett djur och att umgås med ett djur. Jag ser direkt när det kliver in ett barn här som inte har vana av djur. Det blir ett handikapp skulle jag vilja påstå. Så låt barnen prova att vara djurägare, tex till en kanin och givetvis med support från föräldern. Förslagsvis några månader på sommaren om man är osäker på om hur det skall funka.



Ledig helg

Kaniner Posted on 2014-04-01 07:52:23

Helgen som gått har för mig bestått av hela tre dagar i det underbart vackra vädret. Det har gjort att jag i princip bott i kaningården för att njuta av både kaninungar och vårsol.
Städning av kaninburar står alltid högt på schemat men även lite gos med ungarna har ju sin tjusning. Flera kaninungeköpare hade letat sig hit och det uppstod nästan lite huggsexa om vilken unge som skulle flytta till vilket hem. Alla är ju så bedårande vackra, vilket vem som helst kan se.

En pappa satte sig på kaningårdsbänken som badar i vårsol, betraktade nöjt sin dotter medan hon gosade med en av kaninerna hon tingat, och utbrast “vilken idyll”, samtidigt som han suckade djupt. Själv ser jag bara en hel del jobb, en kal gräsmatta ibland ganska gyttjig av alla (mina) steg som trampat upp den, utspritt hö och en massa kaninbajs. Insåg tack vare hans lilla kommentar att det på sätt och vis ÄR en idyll, en lisa för själen att få rensa hjärnkontoret här på husets baksida med alla de små liven framför ögonen. Man har liksom inte tid att tänka på jobb och storstads-stress när man sitter här på bänken och betraktar små och stora kaniner som springer runt i vårsolen. Man bara måste var just här och nu.

På lördagskvällen hade vi ett litet födelsedagskalas för mig och alla gästerna fick genast varsin liten kaninunge att gosa med. Det gäller ju att passa på när det finns många tjänstvilliga människohänder som kan gosa och klappa på alla ungarna. Det är ju viktigt att de är väl hanterade och vana vid oss människor när det är dags att flytta till sitt kommande hem. De flesta av gästerna ställde glatt upp på klapp och kel och köksbordet blev snart fullt av både kaninungar, kaffe, kaka och lite öl och vin därtill. Man kan säga att det blev en smygstart på vår säsong med “vin och kanin” som vi skojfriskt kallar det när våra gäster tas i anspråk för socialiseringsprocessen i kaningården.



Next »